starsabove

Oj det där lätt deprimerande, men det var det inte. Det var bara lite grått, sådär grått så att det snuddar på det vita. Idag har jag haft en lugn start på ngt som kmr att bli en lugn vecka. Men jag har en känsla av att det kommer bli desto längre nätter, med start ikväll. För det är ju trots allt nyår i vissa delar av världen, och det måste man fira. Alltid bra med bortförklaringar.
Jag känner för att gå ut och gå. Det är så avslappnande att höra snön knastra under din gummisula. Att se landskapet, med alla vackra berg i horisonten, att få se dem annars så gröna träden stå där, lika långa som vanligt men nu med en klar vit färg. Jag tror jag ska ta kameran med mig. Om jag nu går ut och går så att säga. Jag måste ladda batteriet på kameran tack för att du påminde mig.

Vill du gå med mig?

Jag såg stjärnorna igår. Alltid lika vackra. När jag var liten trodde jag att alla som dog blev en stjärna. Än idag när jag ser dem, så tänker jag på folk som inte längre är med oss, nära och kära, nära och kära till folk som fortfarande är mig nära och kära, och dem lyser självklart extra starkt.