starsabove

ännu en dag passerad. ännu en dag som hade kunnat sluta bättre.
var för en stund i paradiset, kände att det här kan bli den bästa dagen på år och dar.
den slutade i en mindre depression, dock var det ett steg i rätt riktning, men det är många steg kvar att ta.
annars har jag varit flitig, är stolt över mig själv. desto nöjdare kmr jag vara i morgon bitti, då jag vaknar tidigt för att sedan spatsera bort till en tysk och studera vidare. jag vet inte vad det är med mig, men jag har blivit beroende av våra samtal, och när du inte är online blir plötsligt denna oändliga värld kallad cyberspacen väldigt väldigt minimal. du känns helt plötsligt ljusår iväg, hur kan du göra såhär mot mig?

skämt å sido....nej.allvarlig.
eller, nej.
jo
kanske.

jag ler åt mig själv, när jag läser vad jag skrev för ett år sedan, jag vet inte om det är en kärleks förklaring eller den raka motsatsen, men det är en livlig blandning av mörker som då och då möts av solens strålar. Jag var nog en väldigt förvirrad människa under denna tidpunkt. men vi alla har ju upp och nedgångar, nu ska jag gå ner mig till tindersticks underbara musik.
kram





We have no heads, and the man who wasn't there.